“Hej! Jag tänkte skriva lite fragmentariskt om min ganska korta tid som barn här på Djingis 1974. Vi kom hit nästan direkt från Chile (kort vända i Stockholm först) i januari 1974. Vi bodde på P 160, och jag minns att vi hämtade nycklarna till huset på AF:s kontor, där nuvarande Hotell Sparta har sin reception. Huset på P-gården var mörkt och tomt, och vi fick åka ner till Österlen till min svenska styvmormors sommarstuga och låna några madrasser och tallrikar och bestick. Det var mysigt, det kändes som att leva lite lägerliv inomhus dom första dagarna innan allt införskaffades på det första förödande tråkiga Ikeabesöket… Jag hade så tråkigt på Ikea, att min Pappa sedan nästan använde det som ett hot om man var olydig: Annars åker vi till Ikea!
Mina minnen är mestadels positiva, förutom skolstarten på Östratornskolan. Jag trodde att vi skulle flytta tillbaka hem till Chile ganska snart igen, när oroligheterna lagt sig, men…så blev det ju inte, så det blev ju något av en chock när min Pappa en dag berättade att jag skulle börja i Svensk Skola! Han följde mig dit första skoldagen, någon gång i slutet på januari 74, och när skolan tornade upp sig bakom en kurva sa jag: dödens vägg! Detta har vi i vår familj skrattat åt i många år nu.
Jag lärde mig cykla på Djingis under våren-sommaren 74, ibland med blandat resultat… Jag krockade med min hemliga förälskelse Ingela Isaksson, (klasskamrat), då boendes på I-gården, vid korsningen vid bananbacken. Jag smet från olycksplatsen och satt och tryckte hemma resten av kvällen, skräckslagen i tron om att polisen, (minst), skulle komma och knacka på. Inget hände, naturligtvis.
Ett av dom första orden mina svenska skolkamrater lärde mig var “stjärt”, oerhört användbart när man är åtta år… Jag hade en liten obskyr ritual, som gick ut på att varje kväll innan jag gick och lade mig, så öppnade jag sovrumsfönstret och skrek: stjärt! stjärt! för full hals…Så om ni bodde på Djingis-74 och hörde någon skrika “stjärt” om kvällarna och har undrat sedan dess så var det bara jag!
En annan för en åttaåring fantastisk sak som hände var att min kompis och granne Susanna Pihls pappa plötsligt frågade oss en dag om jag ville följa med och flyga. Klart att jag ville följa med! Jag trodde förstås att han menade med ett radiostyrt modellplan eller liknande, men döm om min förvåning när vi svänger in på Hasslanda flygplats utanför Lund, och stannar vid en hangar! Så iväg flög vi, jag, Susanna och hennes pappa, Björn hette han förresten, i ett litet sportplan! Han flög en kort vända över Lund, och över Djingis förstås, och där tippade han med vingarna som en hälsning. Snacka om lycka!
Har också ett litet lustigt minne från dåvarande och enda affären som fanns i närheten, och som man handlade i om man bodde på Djingis. “Pia Närköp” som det då hette låg vill jag minnas där Vita Huset ligger idag. Jag går in med min Pappa, får syn på ett paket “Black Jack” kondomer (minns ni hur gubben på paketen såg ut?), varpå jag säger till min Pappa: Titta, där är Linus på Linjen!
Sen minns jag området som mycket ödsligare än idag. Det var ju rena vischan härute, inget vattentorn, inget Ericsson, ja ingenting! Det låg mitt ute på åkern, det närmsta var ju Östra Torns by, som jag också traskade omkring i en vintereftermiddag. Jag överraskades av att solen försvann ner så snabbt och så tidigt, och vips så var det kolmörkt! Det var inte lika moderniserat då som nu, så beckmörkt blev det. Det döptes omedelbart av mig till “skräckens väg”. Ja, sen minns jag på att jag reagerade på att det låg leksaker huller om buller ute på gården hela tiden, det hade jag inte sett någon annanstans tidigare. Gårdarna då var ju inte lika avancerade som idag, det var mest betong och några små kala buskar, gungorna och det lilla trähuset.
Min lillasyster föddes sommaren-74, och då blev det tyvärr för trångbott här, det fanns ju bara 3:or här på den tiden, så vi flyttade till Norra Fäladen tidigt 1975. Jag har ändå alltid haft anknytning till området, min faster Ximena Salazar bodde på D-gården i tio år, sen har jag spelat på Bananfesten 1983 och 1984 med mina gamla tonårsband.
Nu flyttade jag tillbaka hit i november 2004, och jag trivs väldigt bra här. Dom bifogade bilderna togs av min pappa våren 1974, gården ni ser är P-gården. Vid sidan av grusplanen skymtar S och T-gården, och bakom planen och förråden är det rakt ut på landet direkt, inget Bonifacius! /Jaime”
Jaime i dribblartagen på fotbollsplanen söder om T-gården. Alla lägenheter är lika stora, inga utbyggnader ännu.
Bananparken och Iliongränden i mitten av sjuttiotalet. Möjligheten att bygga ut kom först på åttiotalet, när brf Djingis Khan hade bildats.