Minnen från Östra Torn.
När vi stängde dörren för sista gången på Skarpskyttevägen på Norra Fäladen i Lund för att flytta till T- gården på Iliongränden, då började ett nytt liv. Flyttlasset hade gått iväg och jag, min svärmor Sonja och Karin som var 5 år åkte efter i taxi. ”Ska ni flytta till landet” undrade Sonja. Ja så såg det ut. Sparta var nybyggt (1971), sen Östra Torns by sedan ingenting och sen kom området, ja för det var det vi kallade de nybyggda radhusen som låg som en ö på fältet. T-gården var en av de sista gårdarna som var klara. Husen var färdigbyggda moduler i omålat trä, de monterades på plats. Det var så fint! Det här var pingsthelgen, en regnig pingst med lervälling på gården. Men inne! Ljust och fint med de vita plasttaken och fina plasttapeter i kök och hall. Övervåning, stort badrum med värmeskåp, fin klädkammare. Vi var lyckliga. Vi bodde i mitten (310) och det bästa hände, i huset bredvid flyttade familjen Lind in och de hade en flicka, Pernilla.  Karin som hade fått lämna sin kompis på Fäladen och som var ledsen för det blev bästis med Pernilla och allt blev så roligt.  Yngve och Lena Lind var bästa grannarna, trevliga, roliga och så hjälpsamma.
Efterhand blev vi vänner med alla på gården, vi hade improviserade knytkalas, fikastunder och på midsommaraftonen hade vi gårdsfest med grillat helt lamm. Det var John som var kock som fixade det, lammet hade legat i marinad i badkaret. En annan gång var det drakbyggande med en så stor drake så att den inte lyfte. I september föddes Pontus och en annan liten pojke, Anders, nu bodde det många barn på T-gården, om jag minns rätt så var det åtminstone 10-12 stycken. Och som de lekte! Och spelade fotboll på ”planet” som Pontus kallade den. Det var en trygg och rolig barndom där barnen var fria och där vuxna engagerade sig i egna och andras barn.
70-talet var en radikal tid och vi var många som deltog i diverse beslut i vårt område. Till exempel när posten fick för sig att flytta ut postlådorna till förrådet (gaveln) en proteststorm bröt ut som slutade med att vi anställde egen brevbärare.  När det gällde ”parken” mellan gårdarna Uarda och Iliongränden påverkade vi kommunen och fick en ”vild” park med stora och lilla bananen, utan gångar och planteringar. Valborg, Bananfest, gårdsfester, fester på puben ja det var mycket roligt som hände.
Så småningom kom andra tider, vi fick möjlighet att bygga ut våra hus, blev HSB:are. Då blev det bråk om ”tomterna”, staket och altaner byggdes, och det blev mer privat. Men mycket finns kvar från förr, det ser jag när jag hälsar på min vän Elle som bor på R-gården. Pontus flyttade som vuxen till S-gården tillsammans med Zanna och Adam.
Området som nu kallas Djingis är alldeles unikt där det numera ligger inklämt mellan Lunds stora utbyggnad öster ut. När jag tittade ut från mitt sovrums fönster en gång i tiden såg jag ända upp till Utmarksvägen, och mellan huset och vägen var det ett fält, där det växte raps eller råg. Underbart!

Kristina Kroon

Tobias, Pontus och Emma på T-gården i slutet av sjuttiotalet

Vintern 1978 – 1979 kom det mycket snö i Skåne, militären fick sätta in bandvagnar för att undsätta isolerade hushåll på landsbygden, Karsten Erichs rapporterade dygnet runt på Radio Malmöhus och barnen klättrade i snödrivorna.